Vackra Kroatien, i lycka & olycka!

Tisdagen den 23/5 va det dags, träningsresan till Brela skulle träda i kraft. Jag kunde nog inte föreställa mig på hur vackert det är där. Lite nervös för att flyga, men det gick som på räls, till och med smidigare än så. Vi fick dessutom en väl guidad busstur från Zadar på 2.5 h. En kvinna från Kroatien som underhöll oss med en otroligt bra o rolig svenska, ja vi fick skratta 😉. Hon berättade om platsen, det vi borde se, saker som är bra att veta. Väl framme i sen timme i 20 grader var vi nyfikna att få vakna upp på Hotel Blue Soline för att se vart vi egentligen hade hamnat.

Mötte morgonen med soluppgång över de fantastiska bergen, på piren väntade dagens första pass, Yoga sen pilates och cirkelträning. Delfinerna hade just haft morgongympa de med i form av uppvisning. Efter väntade en riktigt härlig frukost o laddning inför dagens kommande pass. Hann klämma in en 5 km löptur längs stranden. Jag hade svårt att spring utan ville stanna o ta in omgivningen, som var otroligt mäktig. Nyper mig lite i armen o känner att jag är där. Det blåa vattnet, de vita stenarna, de höga bergen i takt med lugnet. Det va som vi fick berättat, ingen stress, ingen press. Vi besökte en kväll en restaurang uppe i berget, vi njöt av god mat.

Dagarna fortlöpte liknade, god mat, träning, trevliga människor, harmoni och ett lugn. I fredags så valde  jag och några tjejer att stanna kvar på stranden istället för en vandring  genom Baska Voda till Markarska. Vi tränade som vanligt på morgonen och tog ett pass Aqua core till lunch. Efteråt så bestämde vi oss för att ses på stranden. Då händer det, det som ska få mig att tänka om. Jag sätter foten fel på ett trappsteg och den viker den sig nedför steget, iklädd Flip-flops. Jag känner att det inte blev bra, foten svullnar fort. Får is o linda. Jag gråter. Jag tänker på sommaren, på det jag har framför mig. Tankarna snurrar, hoppas det är en stukning. Får låna kryckor på hotellet, läkaren hade en ledig dag. Jag blir liggandes i högläge och hör hur Brelas dans-mix ekar från piren. Personalen hade serverat drinkar efteråt, bjudit på tilltugg. Känner hur glada de är över att Just vi är där!

Hemresan gick bra, men haltar o svullnar. Uppsöker akuten igår morse, får besked om en fraktur o gips 6 veckor är ett faktum. Det är nu det börjar, hjärngympa och goda tankar. Vättern och Vansbro finns kvar till nästa år, nu siktar jag till min resa med Ride of hope. Tårarna har trillat klart o jag måste förstå att jag kommer bli bra, det handlar bara om mig själv. Tänker på dem som kämpar dagligen. Vad är då 6 veckor av mitt liv?

Jag har upplevt något vackert, hann njuta o vila upp mig även om det inte slutade enligt förväntan. Jag har nu antagit utmaningen som kroppen delade ut, dvs att acceptera. Har goda hejarop, har fina vänner, fin stöttning av mina nära. Jag måste se det jag har nu inte det jag kunnat ha.

Bär det turkosa armbandet ett tag framöver, där det påminner mig om Anki Adventure. För vilket äventyr det blev! Tack alla ni som stöttade under resans gång, hoppas ni läser det här. Tack Anki för en otroligt väl ordnad resa, jag kopplade bort hjärna ett par dagar. Tack mamma som bjöd med mig till denna plats. Tack personalen för all gästvänlighet.  Framför allt ett tack till min kropp, du kan läka, bli som förr och hänga med på nya härliga upptåg. Nästa år besöker jag åter Brela, med enbart lycka ❤️

Nu väntar vila & rehab, och det är oxå en god träning ☺️

Vi ses snart igen, jag är hoppfull!

/ Sofie

2 tankar om “Vackra Kroatien, i lycka & olycka!

  1. Olyckor händer så lätt och just detta hände mig med för ett par år sedan just på samma plats med. Visst är Brela otroligt vackert och tur att du hann med lite innan det hände. Fast man kan njuta i solstolen med och krafterna kommer tillbaka. Se framåt! Se till ditt välmående, varva ner och upp med benen! Krya på dig och gör bara sunda saker för dig själv resvännen, vi ses kanske igen i Brela !

    Anmäl kommentar

    1. Hej! Åh va kul att du hittade hit! Jag är otroligt nöjd med dagarna, även fast det slutade lite olyckligt. Mest högläge nu och kärleksbomba foten. Jag vill åka nästa år igen! Men då aktar jag mig för den trappan😉.
      Tack för pepp! Stor kram från mig! /Sofie

      Anmäl kommentar

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *