Resan för livet

Att börja jobba direkt efter en sådan resa som vi gjort är både positivt och negativt. Tomheten blir inte lika påtaglig när man kastas in i jobbet direkt. Vilket jag gjorde, började jobba kl 7 måndag morgon.
Att umgås och cykla i nio dagar tillsammans mot samma mål, att göra något för några andra, skapar en speciell känsla hos alla. Man umgås i vått och torrt.

Sofie och jag som under hela resan delade rum, saker som sprids runt på hotell rummen. Kläder som tvättas så gott det går och hängs upp på tork. Blöta skor som man hoppas ska torka med hjälp av en skotork under natten. Mitt i allt det är vi, två lite trötta avsminkade varelser som längtar till att få trampa vidare med vinden i ansiktet ihop med de andra.
Under hela resan blev vi inte ens lite små irriterade på varandra.
Något som vi reflekterade över dagen efter vi kom hem, att vi hållit sams hela resan.

Man upplever och tar in så mycket under resans gång, att det kommer en massa tankar och känslor över en dagarna efter man kommit hem.

Som när vi startade utanför sjukhuset där familjen satt i fönstret och tittade på oss. Sanningen är där, barn som kämpar med något inte barn ska behöva få drabbats av.
När de klarat fighten mot cancern, kan kroppen ha fått skador för livet som de måste fortsätta kämpa med livet ut.

Barncancerfonden fortsätter att forska och göra skillnad för barnen och deras familjer. Vi forsätter att vilja göra skillnad.
Någon som känner att man vill vara med nästa år på Ride of Hope, så finns länken här att göra en intresse anmälan på. Man måste inte cykla hela ca 140 mil. Man kan cykla delsträckor, halv Vättern, Vätternrundan eller varför inte en citycykling i en stad Ride of Hope cyklar till.

https://www3.barncancerfonden.se/engagera-dig/event/ride-of-hope/vill-du-cykla-med-ride-of-hope-2018/

Vi hoppas ni vill fortsätta följa oss här och inspireras att hänga med på något event eller på något sätt bidraga till att göra skillnad.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *