En del kallar det karma….

Tidigt i somras så deltog jag i en tävling på fb för Seat  Sverige. Jag svarade på angivna frågor och motiverade varför just JAG skulle få vinna denna tävling.  Om jag minns rätt så resonerade mina tankar följande ( jag hade ju gips just då). Tävlingen gick nämligen ut på att vinna valfri start under Lidingöhelgen. Och jag tänkte att även om 30 km inte kommer att fungera så kanske 1 mil dvs Rosabandetloppet som även är en del i tjejklassikern kan passa.  Sprang det loppet förra året. Jag och Karins backe och abborrbacken har ännu inte glömt varandra….

I allafall så öppnade jag min mail igår morse, tidigt. Lite halvvaken kämpade jag med kaffet i handen halvliggandes i sängen. Det är tufft att börja jobba och få rutiner igen. Läser lite snabbt ”grattis du är vår första-pris-vinnare”. Kul tänkte jag, kul skämt. Men det va inget skämt. Jag hade alltså vunnit min önskade start, för mig och en vän. Dessutom 2 hotellnätter och att få förvalta nya Seat Ibiza från fredag till söndag….dessutom ytterligare 4 starter att dela ut pga mitt engagemang i barncancerfrågor..jag förstod verkligen inget. Hur kunde just jag vinna av alla tävlande?

Mina tankar gick på högvarv. Klart min Åsa är given att dela denna helg med mig. Hon och jag har delat allt engagemang i dessa frågor. Hon och jag har packat upp väskor, trampat i uppförsbackar och nedförsbackar inom flera områden. Livets bergodalbana helt enkelt. Två platser har jag redan skänkt. En till en nyfunnen vän på RideOfHope. Givet, en som oxå brinner för välgörenhet ❤️

Det här resulterade i att jag återigen tvingade mig ut på en löptur. Säsongens andra pass skulle genomföras. Foten känns ok. Den känns, men jag hade nog inte räknat med annat. 4 km på elljusspåret med min äldsta dotter. Väl hemma mötte jag näst yngsta som stod och stampade med cykeln och ville ut. Hedda fick en cyclocross i somras och är redo att påbörja sin karriär 😉. Dagen började i chock. Som gick över i rus och sedan tacksamhet och lycka.

Jag har aldrig gett upp., aldrig slutat tro att det lilla jag gör kan göra mycket. Det handlar återigen om att våga!

God fredag / Sofie

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *