När det oväntande kommer emellan.

För två helger sedan var det Ångaloppet swimrun. Lördagen tjoade vi runt familjeloppets korta barna med våra barn och vi log och skrattade. Så kul att göra något sånt här ihop och ihop med barnen. Att få dela och göra något på samma gång.
På söndagen skulle jag simspringa runt Ångaloppet med Ulrika, en tjej som jag bara skrivit med på FB.
När vi började springa så kände jag kroppen var lite trött, men det brukar ta ca 5km för den att vakna till och vilja tuffa på framåt. Första simmet kändes skönt, svalkande och härligt att få veva igång armarna. Sprang en bit och sen ner i vattnet igen. Men det kändes som att ta sig fram i sirap, kroppen ville inte, det fanns ingen kraft eller ork i mej. Som en zombie tog jag mig upp och kände att energin försvann. Kramade om Ulrika och sa- jag mår inget bra alls, min kroppen har tappat orken och energin. Drog i mej två gels och hoppades det skulle hjälpa. Ville fortsätta och det gjorde vi fast i mycket långsamt tempo. Simningen kan vara tuff om man är trött, men vattnet var ganska stilla och jag kände mig trygg i vattnet och långsamt veva mig framåt de 22 simningarna som var kvar och springa sakta de ca 15 km som var kvar på land.
Ulrika hoppade som gasell i skogen och hann stanna och titta på den vackra utsikten och plocka både hallon och blåbär i väntan på mej som gick-små joggade -gick fram på de små stigarna. Om inte det var nog vrickade jag till min fot där i skogen. Så den lilla fart jag kunde få till var nu nästan borta. Drack och stoppade i mej energi vid varje depå och hoppades att kroppen skulle få lite bränsle, vid depån längst ute till havs la jag mej ner och vilade några minuter. En funktionär bjöd mej på sitt egna kaffe – den varma svarta drycken ur temosmuggen var gudagott ska ni veta. Men kroppen vaknade inte till nu heller, fast själen var glad och nöjd. Ulrika och glatt sprang lätt och glad bredvid mej, utsikten, naturen och alla fina människor omkring. Vi tog oss in i mål iaf ett par timmar senare.
Jag hade tänkt att helgen efter Ånga, ha med mig familjen till Sala och att jag skulle köra Sala silvermannen medeldistans-trilopp, med de som min hejarklack. Helgen blev oväntat en helg hemma och jag får börjar träna upp vrickfoten.

Den här helgen var min sambo Claes och jag ner till Orust på en paddelträffshelg. Vi såg framemot att paddla, leksurfa i lite vågor, träffa paddelvännerna. I torsdags em packade vi snabbt bilen och for vi ner och slog upp tältet i mörkret. Kröp ner i sovsäcken för att på fredag morgon få vakna i ett tält. Så härligt.
Fredag fm så paddlade vi ut i det härliga blå och det blev lite rockhoppning för några och lite surf för andra och paddling i solen tebax mot campingen. På väg dit stannade vi vid hamnen och köpte färska räkor. Vad härligt allt kändes.
På lördagen tänkte vi leksurfa lite och öva på räddning i lite stökigt vatten och några på rollning. Vi paddlade ut och ett kort stopp vid champangeviken med lite lek i höga vågor för några som ville. Leken tog ett snabbt slut då Claes fick en bakåtsurf med kajajen av en stor våg som drog honom bakåt och kajaken for runt, i sitt försök att rolla upp kom en undervattensvåg och slog hans kropp mot en sten. Han drog sig ur kajaken och fick hjälp igen. Det gjorde lite ont, och han kände att något inte var helt ok, så han paddlade in i land, där flera kollade honom och man konstaterade att det troligt var revbenen som brutits av smällen. Efter en värktablett fick han sätta sig i kajaken igen. Claes och jag sa hejdå till våra paddelvännet och jag bogserade honom tebax mot campingen, där det blev att packa ihop lite tidigare än väntat och åka hemåt.
En helhelg med paddling och härligt häng med härliga paddelvänner blev oväntat en avbruten helg och sjukskrivning för Claes.

Allt kan vända snabbt. Men det gäller att se det man faktiskt har.
Vrickade fötter blir bra och starka igen, revben läker ihop igen.
Solen skiner ute och jag ska nu ta tag i att tvätta kajaker från saltstänk och sand. Packa ur bilen och tvätta lite kläder. Kram på er.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *