Run of Hope – spring för livet

Det har varit lite dåligt med uppdateringar och inlägg här på bloggen.
Förra helgen arrangerade Sofie och jag vårt första event ihop.
Run of Hope i Malmköping. Vi ska inte sticka under stol med att det var lite nervöst och pirrigt i magen dagarna innan.
Hade vi tänkt på allt? Skulle vi fixa till allt omkring?
Först när vi la upp vårt Run of Hope och började bjuda in, var vi mest oroade för att det inte skulle komma några. En oro helt i onödan. Det kom över förväntan in anmälningar. Så kul och det peppade verkligen oss. Visst är det så att man oroar sig för mycket och för ofta i onödan.
Dagen D kom och vi var redo med första hjälpen väskan vi så tacksamt fått sponsrat till oss som vi hoppades innerligt att få slippa få användning av. Våra familjer fick agera funktionärer, allt från ta emot efteranmälningar, dela ut startlappar, vara vakt vid längre löpsträckan i skogen korsade två små vägar ifa det skulle komma någon bil, dela ut lotter till alla deltagare för utlottningen av de många och fina priserna vi fått av våra sponsorer till loppet, fylla på frukt i skålar vi fått från en lokal handlare etc. fick de göra.
När alla fått startlapp och lott, drog vår exelenta uppvärmande igång uppvärmingen på heden.
Det var skönt att få upp värmen för dagen var lite kall och regnet hängde i luften.
Första start var lilla barnloppet som fick runt en bana på Malmahed.
Och sprangs gjorde det, två varv runt och fort gick de. I mål väntade hjärtmedalj och lite frukt och saft.
Sen var det start till 2,5K /5K sträckan.
Det var inte stod bara löpare i tajts och funktionströjor som stod redo att springa, utan även ett gäng i uniformer med tunga tuber på ryggen – Malmköpings och Flens brandkår.

Det var ett härligt startfält i alla åldrar som gav sig av ut på vår uppsnitslade bana i skogen.

Vilken glädje och energi alla gav med sig.
Man gick omkring och bara log. Vilken härligt dag vi fick, vilka kämpar som kommit för att göra skillnad.
Ord som satt sig fast inom mej var de orden en flicka sa -”Om jag hade cancer skulle jag vilja att någon hjälpte mej”.
Dessa ord får avsluta detta korta inlägg.

Kram och tack till alla ni som kom förra lördagen och gjorde skillnad och vår dag till en dag vi bär med oss med värme.

Åsa och Sofie

Vill ni också vara med och hjälpa fast ni inte kunde komma och springa? Ni är isf välkomna att swisha en slant och Märk i meddelande rutan R68 (fram till den 22 okt. fungerar koden R68, som man anger i meddelande rutan)

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *