Lång packlista….

Nu välkomnar vi återigen en ny vecka, den här veckan gäller det.  På fredag åker vi till Lund, samling och middag på hotellet väntar med deltagare på hela sträckan Söder. När jag kollade deltagarlistan för några veckor sedan var vi 34 st som ska cykla hela, ett drös som ska cykla delsträckor.

Åsa mailade en packlista härom kvällen ”checka av och lägg till”, funderar på om vi får ha en egen släpkärra med oss. Det är ju inte enbart cykelutrustning utan vanliga ”människokläder” ska med. Kvällarna ska ju avnjutas med gemenskap och goda middagar, pepp och uppladdning för nästa dag.

RideOfHope har även dem bidragit med en lista över saker som ska med. Det är annars så lätt att glömma det där lilla som faktiskt kan spela stor roll. Cyklarna ska återigen ses över trots service nyligen. Det ska med slangar och verktyg, pump, regnjackor, skoskydd, extra skor, hjälm,” rumpräddaren”, ja nog kan nog rumpan behöva räddas efter några dagar 😆. Tvättmedel att kunna tvätta cykelkläderna, garmin som färddator med laddare, likaså klocka. Och något av det viktigare, ormsalva för återhämtning av trötta muskler och öronproppar såklart. Tur att Åsa och jag kan sampacka lite! Listan är lång, väldigt låååång!

Veckan som kommer blir det även några korta turer, mest för att hålla kroppen igång. Vi lyxar till det imorgon med att gå på Nyköpings Gästabud, lite extra familjetid kommer kännas bra. Sommaren verkar pausa några dagar nu och stranden får vänta, synd!

Vi är taggade till tusen! Kom ihåg att ni ännu kan lägga ett bidrag till Barncancerfonden, det är aldrig försent ❤️

Ha en fin måndag, bjud på ett leende, bjud på en komplimang, eller varför inte en kram ☀️

// Sofie

Läs Mer

Att sätta guldkant på tillvaron

Sommaren är här på riktigt, solen spräcker upp till en klarblå himmel, kvällarna blir ljumna, doften av grillat sprider sig, små barnfötter kryper ner i sängen fulla av grönska. Den tid vi så länge längtar efter är här.

Igår morse hade jag bestämt mig för att cykla till sommarstugan i Oxelösund. Äntligen en längre tur, med viss nervositet förstås. Startade redan 07, jag har respekt för värmen under längre pass. Och det enda jag själv kan påverka här är att starta tidigt. Jag kände mig rätt pigg, vinden låg på från sidan. Det tar oftast en stund för mig att komma igång innan benen kopplar ihop med mitt huvud. Lyssnade på musik med ett öra, för att hitta mitt tempo, späda på glädjen jag känner för att kroppen återigen är med mig. Väl framme så kände jag mig nöjd. Tjuvkikade på snitt o tid som egentligen är oväsentligt, vad har jag att förvänta mig efter ett långt uppehåll? Men jag hade kämpat på bra.  Ibland behöver vi stanna upp och se prestationen o glädjen istället för att hela tiden försöka pressa oss till det bättre.

Jag och min ena dotter Hedda krängde på oss våtdräkterna, Hedda är 8 år. Full av energi, inne i en fas att vilja testa allt, även det näst intill omöjliga. Då hon simtränat med simsällskapet här i Flen så bestämde vi tillsammans att testa frisim på öppet vatten. Hade aldrig kunnat tro att hon är så tuff. Tillsammans kämpar vi med demonerna under vattnet, vi tittade på varandra, på våra händer o fötter. Vi tittade på sjögräs. Att simma ute skiljer sig rejält från att simma i en klar bassäng.

I två dagar har vi gjort just detta, vi har badat, solat, skrattat, kivats, fikat och upptäckt. Även utmanat oss, tills det va dags att återgå hem. Jag cyklade, kämpade i motvinden. Precis som livet. Ibland har vi medvind, ibland motvind och ibland är det bara lite turbulent.

Avslutade kvällen med att lyssna på dagens sommarpratare, Tommy Ivarsson, som tillsammans med sin familj förlorade en familjemedlem, ett barn, en lillebror. Jonathan blev bara 15 år i sin sjukdom i lungorna . Mina tårar har trillat…

Återigen känner jag mig så stolt att jag tar mig ann denna resa med rideofhope, i medvind och motvind.

Imorse satte jag guldkant på tillvaron genom att avnjuta en god frukost på bryggan tillsammans med de som står mig nära, imorgon kanske jag sätter guldkant på ett annat vis.

Glöm aldrig att vi alla kan göra skillnad, genom att sätta Guldkant,  och våga utmana sig i nått nytt, eller rent av vara stolt för just den Du är ☀️

/Sofie

 

Läs Mer

Vansbro öppen älv!

Så kom 7 juli knackandes på dörren, dagen då jag va anmäld till öppen älv sen länge. Det skulle bli min andra del i klassikern, nu blev det första, men ändå inte. Lidingö ser mörkt ut, även om foten har kommit igång med löpning så är konditionen säkerligen lite sisådär. 3 mil är långt, abborrbacken och Karins backe är en utmaning i sig

Åter till Vansbro. Temperaturen i luften visade 22 grader, solen trängde sig stundtals igenom diset. Stämningen va på topp. Jag verkligen älskar det som händer där! Gjorde tjejklassikern förra året.  Det blev en lång promenad till starten efter att det magiska kuvertet hämtats ut. Foten såg ut som en tjock grillkorv ungefär. Den värker inte, utan blir mest stel. Mina två resvänner va oerhört hjälpsamma och förstående att det tog lite tid dit. Framme vid den stora bron vid starten låg nervositeten som en dimma i luften, en del skulle nog avsluta sin klassiker här idag. Jag kände mig lugn o väntade in i det längsta med att kränga på mig våtdräkten. Hade valt kort då vattentemperaturen visade över 17 grader i både Västerdaläven och Vanån. Svetten fullkomligt rann och ett dopp skulle bli skönt. Träffade förresten på Bingo Rimer och hans team, de gjorde en klassiker på 24h, starten gick vid öppen älv, vidare på rullskidor till Borlänge, cykling till Stockholm o Lidingö på det. Helt otroligt. Bingo önskade mig lycka till där jag stod med min klubba till fot utan nån uppladdning alls på nästan 6 veckor.

Vi hade bestämt oss för att starta mitt i. På öppen älv startar alla samtidigt mellan 16-17. Men herrarna hade bråttom i, tror vi va i vattnet 16.15. Väl i vattnet så var det trångt, dålig fart på strömmen 2 km mot målet, det va ju den jag skulle nyttja. Höll mig säkert till höger mestadels då jag va lite rädd om fossingen. Likt förbannat kommer det simmare på insidan, över en o på en….förlåt männen , men ni är sämst på att visa hänsyn under dessa förhållanden. En gång bad jag om ursäkt att jag råkade ligga underst…understryker att långt ifrån alla män är så. Framförde min åsikt om att ha höger o vänsterfil de första 2 km, då strömmen är lika för alla. Sista 1 vill flertalet ligga till höger.  Snart va det dags att vända mot strömmen, den sträckan jag simmade förra året. Ganska turbulent i vattnet. Livemusiken ekade även i år lägst bryggan, några sjöng med, några nynnande, några va nog upptagna i sig själv. Alla ville i mål, tiden kanske skulle slås sen innan. Själv va jag bara tacksam över att jag va där!

Hade som mål ( kunde inte låta bli) att komma in under 1.30 iaf. Jag satte handen på plattan  1.29. Det tänker jag vara oerhört nöjd med.

Foten va återigen i mindre svullet tillstånd, kroppen lagom varm o medaljen runt halsen! Det är väl ändå rätt kul att få den där belöningen iaf, trots en ålder på 38 år.

Efter dusch, mat o lite shopping i tälten så väntade 3.5 h hem igen. Nöjda, glada o lite trötta efter en lång dag!

Stort tack till Mattias & Stefan för ert sällskap och grattis till både debut och tidslagning!

Vansbro, vi ses nästa år, det är så fantastiskt där, jag lovar! Jag bockar av 3 km på min lista även om jag kommer göra det igen ☺️

/ Sofie

Läs Mer

Simning, cykling, vicka på tårna!

Nu är rehaben igång, gipset togs bort i måndags, 2 veckor tidigare än beräknat. Jag har varit duktig på att främja en läkning, skött mig genom att inte stödja på foten, men vad hade jag för val. Tiden tickar på. Va på gymmet redan dagen efter, trampade i ”liggcykeln”, utan motstånd. Vaden har förvandlats till en tarm, medans foten är lite svullen. Nu har jag verkligen en förståelse och insikt för de som är sängliggande under längre perioder. Muskler är färskvara o vi tappar fort!  Har även simmat ute i vackra Båven, i sparreholm. Tog det lugnt och lät kroppen flyta i våtdräkten, bentag i bröst med vinkling utåt känns. Men det ska kännas. Ett program med tänjövningar ska göras 4 ggr om dagen. Mitt i allt har jag börjat gå på kostrådgivning, behöver se över mitt intag inför en utmaning på 8 dagar, redan där märker jag hur svårt jag har att få i mig alla kalorier varje dag, dessutom i en bra balans.  Therese Konstig i Katrineholm har lite att jobba med…eller jag oxå, mest jag 😉 ( henne hittar ni på Facebook) kostrådgivare, löpcoach och annat bra.

Givetvis så va min bästa Åsa med och simmade, vet inte riktigt vad jag skulle ha gjort utan hennes stöttning, tårarna som fått trilla på hennes axel, ikapp med snoret. Alla uppmuntringar när jag trillat. Många tänker säkert, ” vadå det är ju bara en fot-det går över”. Såklart det gör! Men vi får aldrig glömma att ens egna känsla räknas, vart vi än befinner oss i livet, vad vi än har för mål, drömmar och visioner. Stressen för ROH har bidragit mycket. Men nu hjälper inte stress, den inre stressen är farligare än foten.

Till det sista, jag fick låna en motionscykel, så nu trampar jag på hemma. Enbart 2 mil om dagen i behagligt motstånd. Jag slår på mig själv att det är lite, stannar sedan till o inser att två mil är mer än många andra. Så, stanna upp, se vad du kan göra för förändring, just idag, ta benen till postlådan, cykeln till affären, trappen istället för hissen, mörk choklad istället för ljus. Vi alla kan ändra något och det något kan öppna upp en ny värld, det hände mig för 2 år sedan ❤️

Ett stort tack till mina barn, ni har verkligen varit min förlängda arm! Mina 5❤️

 

Skapa er en bra dag, 1 juli är här, semestermånaden för många ☀️

/ Sofie

 

Läs Mer

Välgörenhet!

Tisdagen inleddes med en tidig fika. Åsa och jag träffade en av våra sponsorer till RideOfHope. Direkt när den första artikel kom ut så blev vi kontaktade gällande sponsring. Ett företag som vill låta våra ben trampa även för dem i sommar. Det är väl fantastiskt! Så idag hade vi bestämt en träff. Trevligt att få sitta ner o berätta hur vår resa ska gå till, rent praktiskt iaf. Hur kropp och känslor reagerar vet vi ju inte än. Vi båda kände omgående vilket stöd vi fick, det taggar oss ännu mer. För vad är det som driver oss? Vad gör att vi spenderar 8 dagar på cykel mitt i den svenska högsommaren. Då när människan i regel är som mest avkopplad på hela året, den tiden vi laddar upp oss inför en lång höst. Höst ja, nej den får vänta, nu lever vi här och nu. Välgörenhet kan utföras hela året, när som helst och hur som helst. Det finns alltid alternativ som passar för alla. Har ni förresten följt Måns Möller och hans team på cykel från Sverige till Portugal? 29 dagar och 617 mil. De hade som mål att bli världens snabbaste. Trots bränderna som härjade i Portugal så lyckades de ta sig fram välbehållna och höll sin tidsplan. Syftet med denna resa var även att samla in pengar som ska gå till sommarläger, viggoklassikern och föreningar riktat till barn med olika diagnoser. Det är otroligt vad människan och kroppen kan utmana sig med. Samspelet av viljan och prestationen. Nu ligger det säkerligen en hel del med träning bakom, men för att tänka tanken krävs en stor vilja. Det här är verkligen något som inspirerar oss!

Tack Resultatreklam AB och Oxana Erixon för er fina sponsring! Vi ska se till att sprida den glädje på resan som ni gett oss genom att ge oss förtroendet att vara era förlängda ben ☺️

Nu äntligen välkomnar vi sommaren, med buller och bång ☀️

Besök gärna 👇🏼

https://m.facebook.com/resultatreklam/

// Sofie

Läs Mer

Ljusglimtar i vardagen!

Ny vecka, nya tag, nya möjligheter. Den har vi väl knappast hört förut. En vecka till passerad i livet, nya utmaningar o erfarenheter. Även om vi inte märker det, men vid vidare eftertanke så stöter vi på något nytt varje dag. En känsla, en händelse, en upplevelse eller glädje.

Igår fick jag ta emot sponsortröjor av Flens Kommun. Dessa cykeltröjor ska bäras i sommar. Vi kommer att variera oss med våra ROH-tröjor o Flens kommun, där vi hör hemma. Jag fick delta i planeringen gällande kommunens hälsovecka som går av stapeln V 39.  Anledningen till att jag var med är att Åsa och jag börjar planera nästa event, att simma 24 h för Barndiabetesfonden. Hur långt orkar vi simma tror ni? Allmänheten är välkomna att delta o bidra med en slant. Så, boka in fredagen den 22/9, ( vi tjuvstartar veckan),  Flens Simhall.  Vi simmar från kl 18 och hela natten, till lugn musik och nedsläckt hall så mycket som säkerheten tillåter. Utmana varandra, utmana andra företag. Häng på! Tillsammans kan vi göra skillnad. Mer om hela programmet gällande hälsoveckan kommer efter sommaren.

I övrigt rullar dagarna på. Försöker fokusera på goda tankar och läkande kost. Jag börjar bli som Åsa, drottning av Google. På nått vis ser jag äntligen en ände. Återbesök den 26/6. Har jag skött mig kanske jag kan ”släppas fri” då.

Är grymt taggad att få börja träna igen, grymt taggad att få skratta med min vän, grymt taggad för mjölksyra i benen o hemska kallsupar. I helgen går Vättern av stapeln, ja lite bitter är jag, men gläds med vännerna som ska ta sig runt 30 mil. De har ju oxå kämpat för det här!

Avslutar med att skriva det jag sa på min sons studenttal i fredags: Livet är nått som pågår varje dag, för livet pågår här och nu, oavsett vart vi befinner oss. Det gäller bara att försöka tackla det vi möter, alla dagar har nått nytt att erbjuda ☀️

/ Sofie

 

Läs Mer

Återbesök och nytt tänk

Nu har det gått 13 dagar sen min olycka, 11 dagar med gips. Funderar på vad jag gjort i dessa dagar. Ärligt så vet jag inte exakt. Har däremot haft några besök, några utflykter med hjälp. Tack o lov för mina nära och kära. Vad gjorde jag utan er.

Igår va jag på återbesök hos ortopeden och röntgen. Det ser bra ut, men självklart hade jag hoppats på helt läkt, vilket iofs är omöjligt. Jag fick möjlighet att ställa lite frågor o ville ju även där ha andra svar. Läkaren förstod nog ganska snabbt vad min vilja går för, dvs lite mer intensiv psykiskt än fysiskt. Jag längtar verkligen efter träning o rörelse. Det är en viktig del av min vardag, det är en stor del i mitt mående. Jag föddes i en kropp och då är det mitt ansvar att vårda den på bästa möjliga sett. Passade även på att ringa min sjukgymnast, jo några besök har det blivit under åren, en axel, en hamstring, rygg osv. Som tur är känner han mig bra o vet hur energisk jag är inför att komma igång. Så på måndag ska vi ses på gymmet och starta upp den fungerande delen av kroppen. Behöver få trampa lite med mitt friska ben, hålla bålen igång likaså armar. Att hoppa på kryckor känns mer skadligt än träning för hela kroppen. Igår vid gipsbytet så kunde jag verkligen se hur benet försvinner, hur musklerna påverkas fort. Lite skrämmande faktiskt att veta att jag ska gå på den här foten igen. Ser framemot vecka 27 och återbesök. Om allt ser bra ut då så är det sluthoppat!

Så till min vän Åsa, hon fortsätter med sin träning, fast hon känner sig som jag, lite halv. Vi hann liksom bli ett team på något vis. Nästa vecka har jag bett henne ta mig med till badet. Jag sitter gärna på en filt och ser när hon kämpar i vågorna. Att sedan få avsluta med en go-fika kan vara guld värt. Att glädjas med varandra är viktigt. Jag vet ju att jag snart är där igen!

Tack till alla er som visar omtanke, som frågar gällande RideOfHope. Jo, jag ska cykla, det är ännu min tanke till 100 %.

Låt solen skina på er, även när det regnar☀️

/ Sofie

Läs Mer

Den där vännen som inte växer på träd

Direkt när jag fick beskedet om hur min sommar skulle se ut så började ju mina tankar gå på högvarv. Ni vet när det där man verkligen längtat efter kan sväva i fara. Att jag vill cykla nästan 140 mil genom Sveriges landsbygd, att jag vill färdas över gröna ängar, att jag vill känna gemenskap med likasinnade. Jag längtar att få ta på mig min fina Ride of Hope-tröja och uppleva en känsla av att vara ett team. Jag vill göra någon glad, vill ge en del av mig själv till någon som behöver det där extra. För mig är det vackert.

Igår besökte jag jobbet, vilken boost. Att mötas av leenden o kramar av kollegor o elever på Europaskolan malma kändes härligt. Elever som egentligen kanske inte pratar så mycket annars stannade upp o frågade vad jag gjort. Hade min son med mig som chaufför, han uttryckte sedan, ” mamma vilka mysiga kollegor du verkar ha”. Ja kunde bara instämma. Igår va det jag som fick det där lilla extra.

Nu till min Åsa, vännen som delar glädje o sorg, vännen som stöttar mig, kommer med lunch, liljekonvaljer, som skrattar så där som bara hon kan. Sen jag träffade henne har jag mer o mer förstått att i hennes värld är inget omöjligt. Igår började jag surra om tandemcykel, fick tipset av kollega, det va inte så dumt! Rätt va det va så hade vi krokar ute på olika sidor på Facebook..och vi har napp redan. Jag trodde först att Åsa kanske skulle tveka på min idé. Men istället så är hon mer positiv än jag vågat tro. ”Jag trampar, du kan sitta bakom o vissla, jag tar dig igenom den här resan”. Vi har en plan B och det är fantastiskt. Jag har en vän som verkligen gör allt för att vi ska göra det här tillsammans.

Jag fick oxå erbjudande om att vara funktionär med Ride of Hope på Vätternrundan. Bara jag kan få byta till ett lättare gips så kanske det går ☺️

Nästa inlägg hoppas jag kommer från Åsa, farandes över ängarna på sin Cannondale, aldrig ska jag sluta att glädjas med dig!

/ Sofie

Läs Mer

Vackra Kroatien, i lycka & olycka!

Tisdagen den 23/5 va det dags, träningsresan till Brela skulle träda i kraft. Jag kunde nog inte föreställa mig på hur vackert det är där. Lite nervös för att flyga, men det gick som på räls, till och med smidigare än så. Vi fick dessutom en väl guidad busstur från Zadar på 2.5 h. En kvinna från Kroatien som underhöll oss med en otroligt bra o rolig svenska, ja vi fick skratta 😉. Hon berättade om platsen, det vi borde se, saker som är bra att veta. Väl framme i sen timme i 20 grader var vi nyfikna att få vakna upp på Hotel Blue Soline för att se vart vi egentligen hade hamnat.

Mötte morgonen med soluppgång över de fantastiska bergen, på piren väntade dagens första pass, Yoga sen pilates och cirkelträning. Delfinerna hade just haft morgongympa de med i form av uppvisning. Efter väntade en riktigt härlig frukost o laddning inför dagens kommande pass. Hann klämma in en 5 km löptur längs stranden. Jag hade svårt att spring utan ville stanna o ta in omgivningen, som var otroligt mäktig. Nyper mig lite i armen o känner att jag är där. Det blåa vattnet, de vita stenarna, de höga bergen i takt med lugnet. Det va som vi fick berättat, ingen stress, ingen press. Vi besökte en kväll en restaurang uppe i berget, vi njöt av god mat.

Dagarna fortlöpte liknade, god mat, träning, trevliga människor, harmoni och ett lugn. I fredags så valde  jag och några tjejer att stanna kvar på stranden istället för en vandring  genom Baska Voda till Markarska. Vi tränade som vanligt på morgonen och tog ett pass Aqua core till lunch. Efteråt så bestämde vi oss för att ses på stranden. Då händer det, det som ska få mig att tänka om. Jag sätter foten fel på ett trappsteg och den viker den sig nedför steget, iklädd Flip-flops. Jag känner att det inte blev bra, foten svullnar fort. Får is o linda. Jag gråter. Jag tänker på sommaren, på det jag har framför mig. Tankarna snurrar, hoppas det är en stukning. Får låna kryckor på hotellet, läkaren hade en ledig dag. Jag blir liggandes i högläge och hör hur Brelas dans-mix ekar från piren. Personalen hade serverat drinkar efteråt, bjudit på tilltugg. Känner hur glada de är över att Just vi är där!

Hemresan gick bra, men haltar o svullnar. Uppsöker akuten igår morse, får besked om en fraktur o gips 6 veckor är ett faktum. Det är nu det börjar, hjärngympa och goda tankar. Vättern och Vansbro finns kvar till nästa år, nu siktar jag till min resa med Ride of hope. Tårarna har trillat klart o jag måste förstå att jag kommer bli bra, det handlar bara om mig själv. Tänker på dem som kämpar dagligen. Vad är då 6 veckor av mitt liv?

Jag har upplevt något vackert, hann njuta o vila upp mig även om det inte slutade enligt förväntan. Jag har nu antagit utmaningen som kroppen delade ut, dvs att acceptera. Har goda hejarop, har fina vänner, fin stöttning av mina nära. Jag måste se det jag har nu inte det jag kunnat ha.

Bär det turkosa armbandet ett tag framöver, där det påminner mig om Anki Adventure. För vilket äventyr det blev! Tack alla ni som stöttade under resans gång, hoppas ni läser det här. Tack Anki för en otroligt väl ordnad resa, jag kopplade bort hjärna ett par dagar. Tack mamma som bjöd med mig till denna plats. Tack personalen för all gästvänlighet.  Framför allt ett tack till min kropp, du kan läka, bli som förr och hänga med på nya härliga upptåg. Nästa år besöker jag åter Brela, med enbart lycka ❤️

Nu väntar vila & rehab, och det är oxå en god träning ☺️

Vi ses snart igen, jag är hoppfull!

/ Sofie

Läs Mer

Vi åkte på turné!

Gårdagen spenderade vi i trakterna kring Nykvarn. Med bilen lastad och lättare energi packad så styrde vi mot Taxinge slott. Vi hade bestämt en träff med en vän från Stockholm, för att mötas upp på en runda. Gps:n va inmatad på en 9-milstur på fina mindre vägar. Det började bra när den visade oss fel håll. Nåja, vi trampade på glada i hågen, kände att våren äntligen visade upp sig, rapsfälten stod i blom som ett gult vackert hav. Energin va på topp. Solen värmde på de bara armarna. Ansiktet ordentligt insmort, vi visste att den skulle ta. Vi susade fram på mestadels mindre vägar, vattnet glittrade o känslan av ett dopp infann sig. Vi lyckades köra fel, vår elektroniska vägvisare spelade oss ett spratt. En lite omväg på 1.5 mil. Väl tillbaka i Nykvarn fick vi fråga om sista biten till Taxinge slott. Vi avslutade med en god fika, vilket vi inte va ensamma om. Igår levde verkligen folket upp, sol, en känsla av lördag, en känsla av sommar. Vintern har nu släppt sitt tunga grepp och vi lever på nytt, vi har en fantastisk tid framför oss nu!

Vi trampade ihop 10 mil, lite starkare, mer erfarna, fler skratt rikare o vi ser ännu mer framemot mot vår resa genom halva Sverige.

Vi ses snart igen!

 

Läs Mer